Ohoj!

Tiden går och vi med den.

Länge sedan…

Tiden har inte räckt till och känslorna har varit för många. Mycket har hänt och mycket har inte hänt som jag önskat. Minnet av min mamma ställer till det fortfarande; vem kan jag lita på, varför ska jag utsätta mig och vad ska jag trösta mig med när det är svårt.

Jag har blivit diagnosticerad med hudcancer och genomgått operation. Prognosen är visserligen god men den ställer till det i hjärnan. Inga fler solsemestrar, inget solande på klipporna eller för den delen på gräsmattan.

Det får en osökt att tänka över sitt liv. Vill jag göra detta ? Vill jag ha det så här ? Omge mig med dessa människor ?

Oj !

Har fått en jättelång kommentar på mitt inlägg om Tito Beltran, han är ju aktuell igen stackaren. I kommentaren skriver Kenta ” Det blir blodigt om båda är med på det men när det är en våldtäckt så blir det väldigt mycket värre eftersom det då blir blod över allt, dom skulle säkerligen hitta blodrester i hotelrumet en idag om det inte rengjordes med klorin. Bara för att hon känner sig illa till mods behöver det ej ha varit våldtäckt, han kan ha masserat henne på ett ställe som kändes privat, fast om hon nu var så känslig varför ens ville hon bli masserad av honom till att börja med?

I och med att hon skulle varit oskuld bör det funnits väldigt mycket bevis som alla runt omkring skulle laggt märke till”.

1. Våldtäkt är att tvinga någon att ha sex mot sin vilja, det kan inbegripa fysiskt eller psykiskt våld men behöver inte innebära en massa blod och blåmärken. Om jag väljer att inte göra motstånd men har sagt nej till sex så är lika fullt våldtäkt.

2. det är en mycket vanlig missuppfattning att om en kvinna är oskuld så ska hon blöda en massa när hon har sex första gången. Men icke – se bland annat debatten om dessa sk oskuldsoperationer. Ytterst få kvinnor idag blöder första gången de har sex. Mödomshinnan är ingen barriär eller plastförsegling som man ska igenom utan en hinna i livmodern. (Jag orkar inte länka, sök på google om ni vill ha fakta:-)

3. Snubben verkar ytterst förvirrad och vill hellre bli mördad än anklagad för mord. Han verkar inte ha funderat på det faktum att om du är mördad så är du död. Kommer aldrig mer igen. Men om du hanmar i fängelse, oavsett skuld, så är du ute efter 12 år max och kan leva vidare. Nåja, i alla fall levande.

Sorry, jag råkar tycka att herr Beltran inte riktigt har skött detta så snyggt som man kunnat. Om du inte håller med mig – gå nån annanstans.

Kidnappa sitt barn ?

I artikelar på SVD och DN bla så skriver man om lilla Alicia som är försvunnen, hämtad av sin pappa och sedan inte tillbaka lämnad till mamma som utlovat. Sånt gör mig asförbannad ! UD har spårat pappan till Kambodja, via flera andra länder. Och jag blir mållös:

 Varför vill man någon, som man en gång förhoppningsvis älskat nog för att göra barn med, så illa ?

Varför vill man sitt barn så illa ? Alla barn behöver båda föräldrarna, om inte annat så på vettigt avstånd- Kambodja är inte vettigt avstånd.

Jag kan inte ens förstå varför han tagit med sig dottern ? Det verkar som om många män som kidnappar sina barn inte direkt är intresserade av själva barnet, det verkar mer vara ett utslag av äganderätt ?

Jag önskar verkligen någon kunde förklara detta för mig ?

Olika åsikter

Mamma brukade säga ”Smaken är som baken delad” och tur är väl det. Annars skulle alla tycka som jag och älska mig. Det skulle vara jobbigt.

Rättegången mot Tito Beltran II

Domen har precis meddelats; 2 år i fängelse för våldtäkt.

Jaha. Jo men det är ju så det är. Domen kommer säkerligen att överklagas men som jag skrev i mitt tidigare inlägg så kanske man ska ta sig en funderare över sitt beteende, oavsett skyldighetsgrad,  om man får sitt namn länkat med våldtäktsanklagelser ideligen.

 Vidare tycker jag faktiskt det är riktigt bra att man som tjej faktiskt kan få upprättelse/rättvisa/domslut efter ett par år och utan fysiska bevis. Heder åt Ystads tingsrätt.

Före …..

Min uppväxt var smått idyllisk. Villa på riktiga landet, hund, häst, kanin, föräldrar som ställde upp till max med skjuts, läxhjälp, allt jag kunde tänka mig. Trevlig släkt, mormor och morfar och farmor och farfar på lagom avstånd, gott om kompisar och alltid öppna dörrar. Vi lekte alltid utomhus med kojor, sniglar och snokar som hjälpmedel. Min mamma bakade bullar, lagade god mat och det fanns alltid utrymme för önskemål som pannkakor eller våfflor.

Skidresor, solresor, egen båt, scoutläger, kanotpaddlingar, ridläger, mamma följde med till tandis, till doktorn ja, överallt. Hon var min bästa kompis och kände mig som ingen annan. Hon kunde till å med på telefon höra hur jag mådde. Mina föräldrar var alltid väldigt måna om mig, dom höll på att gå i bitar första gången jag skulle på språkresa själv. 3 veckor utan dom och jag längtade nästan ihjäl mig. Mamma och jag pratade minst en gång om dagen, om det var möjligt. Och som jag saknar våra samtal. Än i dag 5 år efteråt kan jag ibland komma på mig själv med att tänka att jag ska ringa mamma…. och då är hon inte där.

Påhittig, varm, positiv och nyfiken, självförtroende, kompetent och med mycket bry-sig-om-känsla för alla och inte alls den jobbiga, misstänksamma, paranoida och grälsjuka människa hon kom att bli på grund av alkoholen.

Rättegången mot Tito Beltran

Jag har givetvis en åsikt om detta också.

Om jag tror han är skyldig ? Njaejo – jag tror att Herr Beltran var lite småtänd på tjejen, såg ett tillfälle och erbjöd massage. Tjejen trodde dom pratade massage men Herr Beltran var nog rätt övertygad om att ingen kunde säga nej till honom och körde på utan att höra ev nej, eller andra protester. Men vad vet jag ?

Rätt eller fel ? Jag har flera synpunkter på det här;

1. Om min man tagit på sig morgonrock och tagit med sig en 18-årig tjej på sitt hotellrum för att med stängd dörr ge henne en massage och somnat i samma säng, så hade han nog faktiskt inte varit välkommen hem igen. Möjligtvis hade jag kunnat acceptera om han varit massör, fullt påklädd och på en säng i ett rum i nån halvtimme.

2. Våldtäkt behöver inte innebära våld, det behöver inte vara utomhus eller annat. Det kan bara vara att man inte vill. Och om någon sitter ovanpå dig är det inte alltid så lätt att säga Nej.

3. Det är inte första gången Herr Beltran hör ordet våldtäkt länkat med sitt namn. Borde  man inte fundera på varför, hur och vad man kan göra åt det ? Jag menar de flesta män går genom livet utan att överhuvudtaget bli involverade med polisen och han har blivit både anklagad och undersökt. Hm ?

4. Herr Beltran är rätt agressiv verkar det som , han har också sagt att han ska bränna sitt svenska pass. För min del är han så välkommen att göra det så jag kan till å med erbjuda mig att låna ut en tändsticka.

Har jag rätt eller har jag fel ? Inte vet jag. Domen har inte fallit än och det är mycket möjligt att han är helt oskyldig och offer för någon sorts komplott.

Efter

En alkis är sällan intresserad av sitt hem, städning och sånt där annat som vi andra åtminstone försöker hinna med hjälpligt. Mamma var pedant när jag var liten men det gick liksom över…åt andra hållet när hon började dricka. Det var så skitigt hemma i villan när mamma dog att jag tog dit en städfirma. I första rummet de städade blev de lite generade när de hittade tomflaskor i alla möjliga ställen men efter det så ställde dom alla flaskor i en kartong, en flyttkartong full fick dom ihop – imponerande va ?

Kylskåpet och matkällaren tog pappa och jag själva  – vi ville se vad som fanns. Av pappas imponerande samling wiskey och sprit – inhandlat under många års resande – var det inte mycket kvar. Det mesta var fyllt med te eller vatten. Och jag förstod plötsligt varför en fest som jag hade nåt år tidigare aldrig tog fart. Jag hade fått en flaska vodka av pappa och skulle ha den till drinkar på en tjejfest. Vi blandade till med jordgubbar, apelsinjuice och allt möjligt men tyckte liksom inte vi blev onyktra men ingen ville ju kommentera för bevisligen så sjönk ju innehållet i flaskan……det var nog mest vatten i den *skratt*

Men kom inte och säg att alkisar inte kan tänka – dom är hur jävla kluriga som helst när det gäller alkohol i alla fall.

Jag då ?

När jag var 26 så gick jag en anhörigkurs hos Stockholms Läns Landsting och lärde mig att det inte var mitt fel. Eller mitt ansvar. Och det klokaste av allt att jag inte var ensam. Där fanns alla typer av människor.  Och alla typer av missbruk. Vi var ca 10-15 stycken och känslan i rummet när vi sådär en 4 timmar in på kursen inser att vi alla har samma problem, vi har samma funderingar och vi vill alla hitta en lösning – den var obetalbar. Helt otrolig.

 Men även om jag inte har problem med alkohol så har jag problem med mat, jag äter när jag förlorar kontrollen – och det gör man ju rätt ofta. Också ett missbruk men ett mer accepterat och mindre vårdkrävande sådant. För inom vården idag ska man vara jätteöverviktigt för att få vård. Typ supersoft-jättefet-kan-inte-resa-sig-fet. Tyvärr.

 Sedan är man ju ensam om sin historia. Jag har ett fåtal vänner som vet vad som verkligen hände med mamma men släkten vet (eller ja, vad vet jag om det egentligen ? ) inte vad som verkligen var vad.