Alkoholistbarn

Ja, barn och barn men jo, min mamma var alkoholist. Jag upptäckte det när jag var 22 år gammal och kan väl fortfarande säga att jag inte såg mamma påtagligt full mer än en handfull gånger. Men det hade väl pågått ett antal år och då fick hon sparken från jobbet. Vi var en vanlig familj, villa och 2 bilar. Pappa hade eget företag och jag har gått på högskola. Mamma lovade bot och bättring men nej, det gick inte. Tyvärr var väl både jag och pappa rätt lättade över att inte behöva hålla på med det där jobbiga så vi ignorerade tecknen som fanns där. Sedan var vi tvungna att ta tag i det igen….och igen….och igen. Mamma blev sämre både psykiskt och fysiskt tills vi en dag fick nog och tvingade iväg henne till ett vårdhem i Uppsala. Väl där så gick det knappt 24 timmar innan hon drack tills hon svimmade i duschen och fick åka ambulans till Uppsala Akademiska med ett stort jack i huvudet plus hjärnskakning. Jag kommer aldrig att glömma när vi kom till akuten och fick se henne ligga i en säng, fortfarande inte nykter, helt förvirrad och osammanhängande. Efter 2 dagar skulle hon få komma hem. Halvvägs hem till Stockholm blir hon än mer förvirrad varpå vi åkte till St Göran. Akuten där hänvisade oss till Beroende enheten. Ner i en källarvåning in bakom låsta dörrar där människovrak vandrade runt fick mamma 3 B-vitamin sprutor och klarnade till. En trevlig kvinnlig läkare förklarade för mig och pappa att hon var i fruktansvärt dåligt skick fysiskt och måste tvångsomhändertas.  Vi kunde inte göra mer än att åka hem så skulle dom ordna en plats på Danderyds Beroende enhet. Efter knappt 24 timmar ringer en överläkare från DS och förklarar sakligt att mamma var extremt dålig och hade fått massiva organproblem eftersom abstinensen var så kraftig. Hon låg i ytlig koma i 4 dagar och var efter det i så dåligt skick; förvirring, koncentrationssvårigheter, balansproblem, gulsot pga lever problem, en utlsagen njure och en jävla envishet om att hon inte hade problem minsann. I den här vevan började pappa kolla runt hemma och inser att mamma har indraget körkort sedan 1,5 år tillbaka och har betalat dryga böter för rattfylla, för att slippa fängelse – något hon tydligen lurat Tingsrätten att hon var alldeles för viktigt på jobbet för – vilket jobb ? Och hur kollade dom det ?

Lagom nu fick hon (och vi) helt plötsligt en socialassistent utsedd av kommunen som kontaktade pappa och meddelade att hon hade ordnat plats på ett behandlingshem, mamma skulle fortsätta vara tvångsomhändertagen i ytterligare 4 månader. Wow, lycka till med att vårda en envis kvinna som inte tycker hon har problem. I väg till ett LVM-hem i Märsta för 2 månaders behandling som bestod av pysselterapi, frivilliga AA-möten och TV-tittande. Men hon var ju nykter. Alltid nåt.

Annonser

2 responses to “Alkoholistbarn

  1. Vad starkt av dig att skriva om allt som hänt dig så beskrivande och ärligt.

  2. Tack ! Det är rätt skönt att få ur sig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s