Döden

Jag har varit på 17 begravningar under mina 41 år på jorden. Jag har ingen aning om om det är mycket eller lite rent allmänt. Men för mig är det mycket. Fler än jag vill tänka på.

Det har lärt mig att säga här och nu vad jag tycker, vad jag vill och välja mina vänner. För de som är viktiga för mig.  Jag skulle vilja skriva att resten struntar jag i men det är inte riktigt sant….Så modig är jag inte.

Ingen av oss undkommer döden. Någonsin. Och den är oåterkallelig. Är man död så är man. Inga ord, böner eller viskade budskap i natten kommer nånsin ändra på den saken.

Jag är dock rätt övertygad om att man någonstans kan vaka vidare över de sina, långt däruppe i himlen på molnen. Jag har långa monologer med flera av mina döingar. Mamma får höra det mesta om livet, storebror får de absurda skämten och saker om livet, mormor och morfar får allt det där jag önskar jag hade tänkt på och som jag nu velat kunna men som jag inte brydde mig om då. Jag kan höra farmor väsa ”skärp dig flicka” och Micke skratta när han säger ”slappna av sötnos”. Två dagar efter körde han ihjäl sig.

Man kan dö av mycket. Ålder, sjukdom, vilja, olyckor etc mfl.

Det många inte tänker på är att ingen av oss undkommer, det gäller att ha sina grejor (pengar, arv, förmånstagare, testamente) i ordning. Och FIXA DET NU ! På en gång.

Det gäller också att ha sagt sånt som annars inte blir sagt, göra sånt som annars inte blir gjort. Såna där viktiga saker.

Jag var inte där när min mamma dog, inte heller när min storebror förolyckades. Det har jag alltid ångrat. Att jag inte fick sagt allt det där.

Se till att du inte ångrar dig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s