En anekdot anno 1972 typ

När jag var liten hade jag en ständig följeslagare, min hjälte Pilo. En bjässe till Riesenschnauzer som vägde in på ca 65 kg. Vi gjorde det mesta ihop faktiskt, han var med överallt utom i skolan, till bådas vår sorg.

Pilo & jag

Jag tyckte mycket om kakor när jag var liten, det gör jag förresten fortfarande, jag hade samma favorit som pappa  – eclairer med choklad. Mums. Något skulle firas, jag kommer inte ihåg vad och mamma hade köpt hem favoritkakorna. Jag är för liten för att komma ihåg men mamma och pappa har berättat….

Kakorna stod i en kartong på köksbänken. Mamma gick ut ur köket för att städa i vardagsrummet men tyckte nog det blev misstänkt tyst ….. Hon gick tillbaka efter en stund. Stannade i dörren till köket och funderade ett par sekunder på om hon skulle vara arg eller hämta kameran. Hon hämtade kameran:

undanröjer bevis

Jag har troligen fått Pilo att få ner kartongen åt mig, jag slickade av chokladen och grädden och gav kakorna till den stackars medskyldiga hunden. Alla ca 30 kakorna.

Nöjd med mitt byte försökte jag tvätta av bevisen i Pilos vattenskål. Han, den överlöparen, stack så fort han hörde mamma komma. Jag märkte inte det på en bra stund…. Jag fortsatte slicka av chokladen och grädden och la kakorna i hans matskål.

Bada är kul

Det blev inga kakor till kalaset…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s