Humöret

Som vanligt när jag är stressad, mår skit och bara vill gömma mig så får jag humöret från helvetet. Om jag dessutom tvivlar på hela min existens blir det ännu värre.

Jag är så slut att jag gråter på bussen, inför främmande människor, jag är rädd för livet och jag släpper fram så mycket synliga känslor att jag nästan går under.

Jag borde vara smart och strategisk, hålla mig coool, vara rationell och köra mitt race.

Men det är jag inte.

Jag är rädd, jag är ledsen, jag behöver bli kramad.

Men tyck inte synd om mig – jag klarar mig. Det har jag alltid gjort. Hur bra det blir är en annan fråga.

Annonser

3 responses to “Humöret

  1. Älskade du. Tycka synd om eller bry sig om är olika saker.
    Vi bryr oss. Älskar dig. Vill krama om ❤

    Du vet var jag finns!!!! Änytaijm!!!!!

  2. Nu är det ju det där med att du är så långt borta igen… Jag når inte… Annars hade du fått så många kramar du vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s