Livet

Jag har två inlägg klara att posta. De är bittra, elaka och rätt otrevliga faktiskt. Sån har jag känt mig ett tag. Bitter, elak, trött, less, självkritisk, osäker, fet, ful, utan hopp.

Det sitter kvar, på vänster sida om örat. Som en liten ful elakt sminkad clown som inte riktigt vill tystna. Men jag krymper honom sakta sakta till oigenkännlighet. Han kommer poppa upp igen, som gubben ur lådan, det råder det inget tvivel om men just nu är han åtminstone inte skrikig längre.

Jag är trött. Trött och innerligt less på att inte ha flow. På att inte livet riktigt går så bra som det skulle kunna gå. På att inte kunna få fram vad jag känner och vill och få gehör för det jag vet är rätt.

Bild

Men,  om än tillfälligt nerslagen i skorna , så har jag bestämt mig för vad jag vill. Det ska gå. Den här gången ska jag vinna.

För jag är värd det, för att jag kan och för att jag för en gångs skull inte tänker ge upp. Det är inte ofta tävlingsinstinkten väcks i mig men nu verkar den ha vaknat. Good for me. Bad for everybody else.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s