Mitt värde.

Jag hör dina skäl, jag läser dina ord. Jag har inga som helst invändningar. Klokt, smart, rationellt och logiskt.

Men mitt hjärta säger nej. Hur länge till vet jag inte, jag vet inte ens varför det gör det. Ibland undrar jag vad jag egentligen betyder. Under de lagom orden du använder. Som att det fanns varma känslor. Vad betyder det?

Sånt funderar jag på. Ge det en elak tolkning, ge det en snäll tolkning.

Tänker för länge på den elaka varianten, bryter tyst ihop, känner hur hjärtat brister mitt itu än en gång. Tvingar mig till den snälla varianten, torkar tårarna i ögonvrån och känner att det kanske trots allt någonstans är värt en ansträngning till.

Men jag vet inte jag. Vill jag kämpa och förödmjuka mig till en möjlighet till kärlek? Är det min lott i livet? Hora är ju ett ord som kommer flygandes förbi. Om jag ska vara riktigt elak.

Vad sätter jag för värde på mig själv om jag gör det? Och hur ska någon kunna sätta ett annat värde på mig än det jag sätter själv?

Innerst inne vill jag bara att någon, vem som helst, ska förklara för mig varför jag inte är värd ansträngningen.  Varför jag blir bortvald gång på gång. Ärligt.

Och varför jag alltid, alltid ger för mycket av mig själv. Hela tiden. För att sedan inte få ett enda dugg tillbaka. Inte ens ett ärligt försök, inte ens ett tack. Inte för att jag förväntar mig det, det är inte därför jag ger men för att jag eventuellt skulle kunna ha förtjänat det och varit värd det.

Men någon ser inte det värdet i mig. Ska jag förlika mig med det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s