bli omvänd.

Läste ett av mina egna inlägg igår. Där jag var sådär stark och bra.

Jag skrev om livets stora gåta, älska glömma och förlåta. Att vara bättre människor genom erfarenheter.  Massa smarta ord.

Det är lätt det där, att glömma när man är klok, bra och allt sånt. Det är lätt att glömma sina välsignelser.

 

Ja, jag har vansinnigt lätt att älska. Som en hundvalp blir jag glad för minsta lilla. Det är inget fel alls i det. Jag måste bara hitta någon sorts balans, bli lite försiktigare och skaffa mig bättre omdöme. Men hur gör man det när jag är övertygad?

Ja, jag har lätt att förlåta också. Det ska gudarna veta att jag har. Jag tänker oftare på andra än på mig själv. Jag förlåter allt. Och lite till. Jag tycker om när andra mår bra. Jag hoppas alltid att de ska vilja få mig att må bra också.

Men det där med att glömma. Det är inte min starka gren. Jag älter oftast händelser länge, länge.

 

Här fanns det en nattsvart passus, en riktigt nattsvart del av mig om död och att sluta leva. Men två vänner, den ena har jag aldrig träffat, fina tystlåtna  Josefine  och sedan rara underbara Essa, har sig själva ovetandes räddat min dag. Med ord.  Ord om hjärta av guld och annat klokt som vände mina tankar.  Så nu känns det ok. Och till å med riktigt nästan bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s