Mardrömmar

Jag vet varför de kommit och jag vet att de försvinner. Jag kan knepen. Men det tar tid. Och under tiden är det obehagligt.

Jag vaknar med hjärtklappning, heffaklump i magen och oftast panik.

Temat är detsamma som innan. Jag eller någon som står mig nära ska dö på ett eller annat vis. Övergivenhet.

I natt var det en bomb i min mobiltelefon. Ett sista samtal….

Fånigt.

Men icke desto mindre. Nu har de åtminstone artigheten att låta mig sova tills tidig morgon. Alltid nåt att vara glad för.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s