Förlåta.

Detta utkast är skrivet i början av januari, jag tror dess tvilling är publicerat?

Tänk som det kan bli. Vilken resa? Och ja, jag gjorde som jag skrev. Känns rätt bra att veta så här i efterhand. Vet inte om det blev så bra, mest katastrof men sånt är livet antar jag?

Vem är jag att döma andras handlande och ord?

Vem är jag att gnälla över hyfs och jämförelser?

Nä. Jag är ingen. Eller åtminstone en mycket mycket liten fisk i det stora hav vi kallar livet.

Ibland när man känner sig så liten och så ledsen, kan man plötsligt förstå att den som är orsaken till detta mår väldigt dåligt över det som hänt. Den insikten slog mig i huvudet igår. Ledsamheten försvinner inte meddetsamma men förlåtelsen är mycket lättare. Så är det.

Livets stora gåta, älska glömma och förlåta.

Glömma är jag usel på men både älska och förlåta kan jag lätt fixa. Du är härmed förlåten. Nu går vi framåt, bättre människor genom erfarenheten. Och det känns bra att ha dig som min vän.

Mina vänner får alltid höra av sig, hur de vill och när de behöver. Du räknas dit och jag hoppas du inte håller dig borta. Snälla, gör inte det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s