Vänskap

Jag vet att jag tjatar. Men det är viktigt för mig.

Jag har nyligen förlorat en av mina bästa vänner. Säkerligen mitt fel, jag är dock inte helt säker på hur och varför. Jag trodde det var en solid vänskap, för värdefull för oss båda för att ens rubbas av en meningsskiljaktighet. För ärlig, för glädjande och för full av tillit för att offra eller byta ut. Trots envisa, uppriktiga och upprepade försök från min sida att be om ursäkt och laga så verkar jag vara degraderad. Inget att säga om det egentligen, vi gör alla våra val, men det är en stor sorg och tomhet för mig.

Då började tankarna rulla och jag kände att jag behövde skriva ner lite (fler) tankar kring vänskap. Vad är det för mig, vad vill jag göra, hur ska jag tänka.

Jag vill finnas där för mina vänner. Mitt i natten, mitt på dagen – för stora och små bekymmer. Kanske kan jag inte bidra med annat än ett öra och en kram men dock.. Vara en vän.

Jag ska ta hand om mina vänner, dvs visa att de betyder mycket för mig. Att de är viktiga. Lyssna och bry mig om. Engagera mig.

Mina vänner är en del av min familj. Mitt hem är alltid öppet. Det finns alltid mat, säng och möjligheter.

Jag ska inte glömma gamla vänner för nya, de får alla plats. De ska alla få del av min tid.

Jag ska se över mitt språkbruk. Inte missbruka ordet vän om jag inte menar det.

Jag ska inte låta bli att ställa upp om någon behöver mig. Oavsett om jag inte orkar eller om jag inte har tid eller … Jag får ordna tid och ork. För jag kan inte förvänta mig det i retur om inte …

Nej, vänskap handlar inte om att betala tillbaka eller tjänster/gentjänster. Givetvis inte!!

Vänskap handlar för mig om att ge och ta. Vara ärlig och öppen, diskutera och få intryck, ge råd, ge perspektiv, delta, utbyta erfarenheter, hissa upp, ta ner, stötta och säga till.

Att vilja någons bästa.

Att älska eller tycka oändligt mycket om.

Att respektera.

Alltså jag vet!! hur töntigt som helst att skriva självklarheter. Men på sistone måste jag konkretisera ner mina tankar. Det hjälper mig att sluta snurra dem i hjärnan.

Goda vänner växer inte som maskrosor. Jag har borttappade vänner jag sörjer fortfarande efter många år, jag har vänner jag inte talat med på flera år men de finns där, som sovande agenter.

Kort sagt, jag är lyckligt lottad.

Jag har vänner.

20120513-062601.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s