Antingen eller?

Man kan förhålla sig på många sätt till en företeelse:
Man kan engagera sig och göra sitt bästa.
Man kan ignorera och välja att inte engagera sig alls.
Man kan förhålla sig neutral. Dvs varken ignorera eller engagera sig utan bara vara med. Åka snålskjuts på andras åsikter och inte bilda sig en egen, eller våga stå för den man bildat sig.

Det där sista är tyvärr inte en av mina starka sidor.

Jag älskar en bra diskussion, där båda sidor har sin åsikt men där parterna försöker se och förstå varandras sidor. Man behöver inte bli överens men man ska kunna förstå argument och ta in dem. Lite av ” jag hör vad du säger”.

Jag anser att man dessutom får byta åsikt i en fråga om man får en annan syn. Självklart! Att hänga kvar vid en åsikt bara för att gör mig allergisk.

Engagemang är en fantastisk sak, jag beundrar eldsjälar, kunniga människor och människor som vill veta mer.

Men dessa människor som är neutrala. Som flyttar sig med fårskocken och inte tänker en egen tanke? Eller inte vågar stå för det de tycker? Eller bara är så oengagerade att högst röst vinner? Eller aldrig vågar välja sida av rädsla för att inte välja rätt? De ger mig rysningar.

Att vara neutral är en konst. Att vara oengagerad och låtsas vara neutral är inte en konst, det är dumhet.

Ytterst få människor kan konsten att vara neutrala oavsett ämne, debatt och känslor.

Jag är inte en av dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s