Känslan

Känner de än. Känslorna.

Känslan av värdelöshet, hopplöshet och trots. När jag blir arg för jag vill få förklara, få fram vad jag menar men jag vet att det är meningslöst för du kommer inte lyssna.

Känslan av svek och sorg för jag vet att din oförsonlighet inte kommer att ändra sig. Inte då, inte nu och sannerligen inte sen. Du kommer värna om dina sårade känslor tills du verkligen på riktigt blöder.

Känslan av borttappad förvirring för jag fortfarande inte förstår vad som hände, kan inte se båda sidor om muren. Kan inte varken förklara eller förstå. Men grinden kommer inte öppnas och jag kan bara hoppa jämfota och hoppas fånga en glimt som kan ge mer ljus på min sida.

Känslan av att bli ingen. Från att ha varit någon. Tomheten, tystnaden, saknaden. Bara att veta att jag inte längre är ens ett dammkorn. Jag har ingen betydelse.

Orkar inte vilja förstå längre även om jag undrar. Har fullt upp med mig själv. Du flimrar förbi som en dålig utomhus-bio-bild. Eller studsar fram som en gummiboll jag ibland puttar iväg.

Kan aldrig förstå oförsonlighet, kan inte förstå hatet, kan inte förstå bortkopplingen.

Kan inte förstå. Punkt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s