Hårdare hud

Jag undrar ibland varför jag inte har hårdare hud.
Efter allt detta så är jag fortfarande känslig och alldeles för skör. Ord skär i mig som knivar, blickar kan tillintetgöra mig och handlingar förlama mig totalt.

Det stör mig. Jag vill bli hårdhudad. Jag vill inte ta in allt, reagera på allt, fundera på allt. Jag vill verkligen inte det.

Jag vill bli en sån där cool typ med förmågan att rensa ut vänner, leva i nuet och aldrig någonsin ångra något jag gör eller tycka att jag har fel. Jag vill kunna vara självisk, inte bry mig speciellt om andra mer än ytligt och jag vill kunna gå vidare utan eftertanke, sorg och saknad. Med mitt eget bästa för ögonen.

Jag vill kunna se de där som har sån där offerkofta på eller är såna där energitjuvar och kunna slänga dem på min sopstation. Jag vill kunna offra vänner som inte mår bra, jag vill kunna byta spår utan att fundera och bara hoppa för att se var jag hamnar. Jag vill kunna vara elak mot de som är elak mot mig, göra andra illa för att få leva mitt liv som jag vill ha det. Jag vill kunna låta bli att vända andra kinden till.

Jag ljuger lite, vissa av dessa saker vill jag faktiskt inte kunna. Jag tycker de är själviska bortom all hjälp och förnuft. Men jag är trots det lite avundsjuk på såna människor som tycker det är ok att vara sådan. Det verkar så mycket lättare, alla fall från åskådarbänken.

Men trots att det skulle vara lättare är det inte jag. Tyvärr. Jag tror på vänlighet, respekt, värme och uppriktigt intresse för de som finns i mitt liv. Min tilltro är lite kantstött och ja, rätt minimal tyvärr, men jag vill ändå vara öppen för andras liv och åsikter. Jag har respekt för andras liv och val, alla gör inte som jag och tur är väl det. Kan jag ge stöd och vara till minsta hjälp så vill jag vara det. Jag vill inte såra, inte slå omkring mig och inte ta upp någons tid i onödan. Har jag tur får jag samma tillbaka, har jag otur så gör det ont.

Jag vill finnas där för mina vänner, få dem att skratta, diskutera, ge perspektiv och torka de tårar jag kan när det behövs. Vara en god människa, någon som är älskad, omtyckt och uppskattad.

Jag har just nu stora tvivel på mig själv. Om jag verkligen är en bra person med respekt för andra eller bara en självisk bortskämd kossa med vanföreställningar om livet. Någon säger att jag inte är vänlig, att jag är otrevlig, elak och galen. I stort sett. Och jag känner inte igen mig. Jag vet inte vad jag missat. Jag ser inte vad jag gjort för fel. Det stör mig och gör mig extremt osäker. Det får mig att tvivla på mig själv och min grund som människa.

Mycket har jag anklagats för men aldrig elak, aldrig bortskämd, aldrig galen, aldrig.

Men jag måste tro på mig själv, fast det är svårt.
Men jag måste tro på andra, fast det är ännu svårare.

Och jag står kvar med min tunna hud, trots att det är svårt. Övertygad om saker jag aldrig kan berätta, övertygad om hur livet kommer bli, övertygad om att tårarna jag gråter aldrig någonsin kommer göra skillnad.

Jag skulle aldrig ha öppnat dörren. Men jag var svag.

Ja, jag vet. Tjatigt, kommer aldrig få svar, måste hitta ut mm mm. men jag måste ifrågasätta mig själv när jag får sån kritik.

Annonser

4 responses to “Hårdare hud

  1. När man inte kan känna igen sig i det som andra anklagar en för och när det inte ens är konstruktivt framställt kan det vara så att det säger mer om personen som sa det än om den som orden riktades till. Kram

    • Ja det kan det definitivt göra. Det värsta är väl att jag hade höga tankar om den som sa det, jag tyckte mycket om och respekterade personen i fråga och det är svårt att ändra för mig. Alltså känner jag mig dubbelt träffad.

      Kram!

  2. Det där har jag varit med om också, många gånger. Tror att det kan bero på olika saker. Ibland kan det kanske vara så att man inte känner igen sig, för den som anklagar har fått all avsikt om bakfoten, ibland kan det nog bero på att den personen inte alls förstått hur man fungerar och bara antagit att det är på ett visst sätt. Inget av dem är särskilt trevligt att bli utsatt för, och jag har gråtit varje gång, men aldrig så någon ser, det är inte jag. Så folk tror att man inte är känslig. De vet inte att jag, som du, också har tunn hud. Att man bara är ledsen i sin ensamhet. Sen är det svårt när man måste ”degradera” nån som man bara trodde om gott, det är svårt, för det betyder ju att man inte kan ”läsa av” folk så bra som man tror, och bara det är jobbigt att inse… Kanske är det så att man bara ska avfärda det med ”låt dem hållas, jag vet själv vem jag är”…kanske inte.. Jag vet ärligt inte vilket som är rätt… bara en sak vet jag, och det är att Livet är verkligen inte enkelt, och vad jobbigt det är att man inte vet vart ”facit” finns att läsa… Kramar till dig!

    • Visst är det svårt ?! Och hur det än är är man ju tillbaka till tvivlen på sig själv ? Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s