Morr, mutter och pys

Bränner mina broar …. *ler*

På många sätt och hos flera. Det verkar vara ett sånt år. Herrejisses vad jag längtar tillbaka till min lugna, begränsade tillvaro! Det var enklare förr. Att gömma sig. Det var tider det. Det gjorde inte ont någonstans, det var lugnt och skönt. Andas kunde jag göra alltid. Inte som nu när andan fastnar i halsen för ……………… ord som sårar, handlingar som förlamar mig och smärtar mer än någon anar.

Ja, jag går min egen väg – vill du sura och vara ogin så var det. Jag orkar faktiskt inte bry mig.
Ja, jag har mina egna åsikter – tänker inte ändra mig om du inte har riktigt bra argument.
Ja, jag är envis som en gris. Om jag tycker jag har rätt. Övertyga mig?
Ja, jag är så jävla trött på att vara snäll, söt, tyst och bara hänga med för att jag inte har lust att bråka. Jag är för fan inget mähä.
Nej, jag tänker inte bjuda hem dig.
Nej, jag tänker inte ta av mig kläderna för dig.
Nej, jag tänker inte be om ursäkt….igen
Nej, jag tycker inte jag gjort fel och jag tycker du är barnslig, otrevlig, klängig, dum i huvudet och allmänt jobbig.

Jag är trött på ointelligent tjafs som inte leder någonstans, trött på vackra ord utan backup, trött på nån sorts ko-flocks mentalitet. Nej, alla tycker och tänker inte lika. Ja, det är bra att tänka själv. Det kan till å med vara nödvändigt.

Trött på att bli ljugen för, trött på att få meningslösa ord slängda åt mitt håll, trött på att vara artig å trevlig, trött på att vara osynlig, obetydlig och oviktig.

Trött på att lyssna på gnäll om att pengarna inte räcker när det är du som är oekonomisk, trött på att höra dig gnälla om dina barn som du inte uppskattar och inte verkar tycka speciellt bra om heller. Trött på att du inte förstår hur jävla bra du har det!

Jag är innerligt trött på alla som ”sett ljuset” och tror de uppfunnit hjulet, trött på att lyssna på predikningar från vardagsfrälsta idioter med mesiga väggord i huvudet. Eller tatuerade på vaden. Ge fan i att Carpe fucking Diem och skärp dig istället!

Jag tror minsann att jag behöver semester. Från folk. Från intryck, från att känna att jag inte duger, från att känna att alla antingen är tokiga, ensamma, sjuka eller så in i helvete positiva och lyckliga att de låter som Disney-figurer på helium som måste övertyga både sig själva och andra för att det ska bli sant.

Ja, jag är trött, less, cynisk och missunnsam idag. Stäm mig?

Annonser

4 responses to “Morr, mutter och pys

  1. Fy fan va bra skrivet!
    Så där känner jag mellan varven oxå!!

    All kärlek till dig!

  2. Så himla bra och kan känna igen mig i många saker. Och jag tycker om dig och tycker du duger väldigt väldigt bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s