Då och nu

Då för ca 100 dagar sedan fick jag omdömen som varm, go, bäst och en verklig vän. För du behövde mig.

Nu? Jag är reducerad till intet. Av skäl jag uppriktigt inte förstår. Men du behöver mig inte längre. Det förstår jag.

Det är ok. För jag är rik på andra sätt, vet att jag existerar av andra skäl. Men damn it om det inte gör ont ändå.

Tröstar mig med vänner som stannar, som finns hos mig, vill känna mig och som skrattar med mig. Och åt mig för den delen …

Jag undrar …. Men det är ingen idé.
Jag tänker ….. Men ska sluta med det.
Jag känner ….. Men det är ingen bra idé det heller.
Jag ser….och tar av mig glasögonen.

Och omvärderar andra omdömen i ljuset av vad jag lärt mig det sista halvåret.

Blir skyggare igen, blir försiktigare med min tilltro och generösare med min misstro. Tajtar till mitt liv igen.

Fan ta dig för det. Och för att du tystade ner mig. Men det gjorde dig lycklig. Så som varande en absent friend får jag väl vara lycklig för din skull?

Borde vetat, borde fattat, borde känt. Borde verkligen ha förstått. Borde läst en gång till mellan raderna. Men det steg mig åt huvudet.

Ja, jag är fan inte så smart ibland. Det är då ett som är säkert. Men ljuset har tänts, som en energilampa blir det ljusare och starkare efter ett tag. Det kommer …

Men …….. Nä. Det räcker så. Jag vet. Det får vara så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s