Standard

Jag har sedan länge valt att inte sätta så höga standards för andra att leva upp till. Dels för att vi bara är människor och dels för att jag lärt mig att jag blir besviken om jag tror att alla funkar som jag. Och givetvis för att jag lärde mig en gång att människan inte är god alltid.

Men jag måste, måste verkligen, sluta oroa mig för hur jag lever upp till andras standards, andras krav och förväntningar. För det håller inte att gå sönder och må väldigt dåligt varje gång någon blir besviken, arg eller ledsen på mig för att de har förväntningar jag inte förstår. Eller inte kan leva upp till.

En god vän som har MS, en av mina verkliga hjältar, skrev idag på Facebook att livet är för kort för att umgås med människor man inte mår bra av. Och när hon skriver det får det en annan dimension.

Jag lovar nu mig själv att återgå till att umgås med människor som får mig att må bra, där jag känner att jag duger som jag är, där kommunikationen är så ärlig och rak att vi alla vet vad som gäller. Där jag inte behöver oroa mig och gråta för att jag gör fel eller där det finns outtalade krav jag inte kan leva upp till.

Detta kommer inte förhindra mig från att göra fel eller göra andra ledsen men då kan åtminstone en uppriktig ursäkt och en kram räcka, då kan jag få respons på vad som gick snett och inte bli ignorerad.

För det är något av det grymmaste man kan göra mot någon – att ignorera den. Att inte se, inte svara.

Det är nästan värre än att inte ha empati och respekt. Eller lika illa.

Men det hör inte hemma här.

Mina standards är enkla. Tyck om mig, respektera mig, skratta med mig – inte åt mig, var ärlig och rak, spela inte spel. Då löser vi resten.

Nu ska jag köra i gång en gammal favorit och skutta omkring. Hög standard med Peps Persson.

Annonser

4 responses to “Standard

  1. Sådär ser nog mina krav på andra människor ut med, och det gör att jag har vänner som jag eg inte har något gemensamt med, förutom att de är snälla och omtänksamma. Inte samma intressen alltså, men man kan ändå träffas och prata och få en trevlig kväll eller fika, och det gör ju inget att man är olika för då har man mycket att prata om 🙂

    • Men har man inte nåt gemensamt med snälla och omtänksamma människor? Man kan ju dela andra intressen utöver ?

      • Jo det vi delar är nog att vi tycker om att sitta och prata och skratta och att vi är snälla, så vi kan sitta och prata om folk på jobbet som beter sig elakt och som vi blivit sårade av, det är väl det vi har gemensamt 🙂

      • Tror det finns mer, annars skulle du inte tycka om dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s