När?

Ser en förändring i mig själv, noterar den med kalla ögon. Det har kommit åter.

Osäkerheten och cynismen. Jodå. De går utmärkt att kombinera.

Osäkerheten. Tar på mig allt, allt är mitt fel. Vill inte vara till besvär och inte ställa till nåt.

Cynismen. Tror inte på mycket gott längre.

Det har kommit igen. *sätt in valfritt svärord*

Ska vända det igen. Måste. Det är så onödigt av mig.

Jag har inte ansvar för allt och alla. Jag kan inte vara någon annan än mig själv. Och jag kan bara göra vad jag anser vara rätt. Gör jag på riktigt fel är det ingen diskussion – då är ansvaret mitt. Men vad, om och hur jag gör fel måste vara min bedömning. Eller möjligen lagens?

Jag kan bara hålla sams med mitt samvete.

Jag kan bara vara mig själv, med alla fel och brister som jag har, och hoppas att det räcker för att någon ska älska mig som jag är.

Jag går banne mig sönder av att inte tro på folk igen. Av att inte veta om jag kan lita på människor och av att fundera på vem som kan komma att vilja mig illa. Fan. Jag hatar det! Jag skäms över att jag blottade mig så, mår dåligt av att veta att …. Nä. Jag ska inte.

Livet. Ibland så vill jag bara göra det illa.

Eller bara stirra på de som gjort mig illa tills de skruvar på sig. Fast det är ingen idé. Tyvärr.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s