Viktig = 2?

En klok kvinna ställde frågan härom dagen om man är viktigare när man har ett förhållande? Eller om man är viktigare för att man har barn?

Som singel och barnlös är mitt svar otvivelaktigt ja. Eller i alla fall att de som lever i ett förhållande och/eller har barn anser det.

Normen är att vara två. Normen är att kvinnor över en viss ålder ska ha barn. Och du har inte som singel och barnlös rätt till någon viktigare åsikt vad gäller barn och känslor om relationer (om du inte är ledsen förstås, för att du har ett krossat hjärta). För du vet inget om hur det är.

Just de orden. Du vet inget om hur det är. De kommer fram i en eller annan form rätt ofta.

Dessutom verkar barnafödande automatiskt göra människor (både män och kvinnor) till experter på skola, uppfostran, tidsplanering, matlagning och ja, det mesta så fort de får barn. För då vet man. Och jag som inte har barn har aldrig rätt att ha en åsikt. Det fascinerar mig. Upprördheten försvann för länge sedan.

Och förhållanden. Ja, som singel ska man vara expert på olyckliga förhållanden, skitstövlar och knullkompisar. För relationer är man per definiton rätt värdelös på, oavsett. Och ve dig om du som tjej skulle vara vän med en man som är i ett förhållande! För det är ju allmänt känt att vi singelkvinnor bara vill en enda sak, att ha en man (och ja, jag är ytterst ironisk).

Så när du har en kompis som är singel och kanske inte har några barn, den personen är troligen rätt lik dig själv men ensam. Som i att den inte har ett förhållande just då. Och vad gäller barn, själva görandet av barn och födandet ger ingen examen i varken utbildning eller psykologi. Eller lycka.

Och ja, jag vill också vara viktig oavsett om jag är själv eller inte.

Annonser

4 responses to “Viktig = 2?

  1. Värre än ”du vet ingenting” är dom där som är totalt okänsliga och klampar på med frågor eller förutfattade meningar om anledningen till att man inte har barn. Det finns tusen anledningar till att man inte har barn, och bara en enda av dom 1000 gör inte ont, och det är om det är självvalt, om man helt enkelt inte alls vill ha barn (vilket iofs också är en mycket underlig inställning enligt dom flesta).
    Att det ska vara så svårt att leva och låta leva och inte vara så förbannat nyfiken på saker som man inte har med att göra 😉

  2. Jotack, det där känner jag igen… Sen finns aspekten ”du kan jobba jul, du har inga barn”, ”vi ses hemma hos mig, du har inga barn att flytta på”, ”du har inga barn så…..”. Klumpiga frågor kan jag oftast hantera, men jag försöker alltid vara hövlig. Egentligen vill jag svara ”Jahaa, och hur ofta har ni sex då? Varför har inte ni fler barn?”…

    Jag älskar min familj över allt annat, men nåt som återkommer år efter år är samtalet där mamma berättar för mig att hon och syrran kommit fram till vart vi ska vara på julafton. De hade ju åtminstone kunnat _låtsas_ involvera mig ”förslaget är, vad tycker du?”. Men oftast får jag färdiga fakta – jag är ju flyttbar, antar jag iaf.

    Det är då jag blir riktigt bitter…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s