Skitstövlig

Vissa ord värmer mer än andra, vissa personer betyder mer än andra. Så är det.

Andras lycka betyder ibland mer än min och i helgen har jag sett hela spektrat. Förtvivlan och glädje. Jag har kramats och varit ilsk. Framför allt fick jag ett utbrott på sk skitstövlar.

En skitstövel kan för mig vara både kvinnor och män, allt i jämställdhetens namn.

Vissa människor uppträder som skitstövlar men det är nog mer otur när de tänker än ren skitstövlighet, men vissa är äkta vara. Mitt råd till alla, oavsett skitstövlighet är att tänka över sina känslor, motiv och sina val. Möjligheter är svåra att hitta igen, sårade människor ännu svårare att laga. Framförallt ska man vara ärlig mot sig själv och andra. Är du inte redo för det du ger dig in i oavsett om det är jobb, vänskap eller någon annan sorts relation – ta inte med dig andra på vägen ner.

Just nu finns det fullt med människor som påstår sig ha hittat sig själva, vet bäst och kan bäst – de analyserar sönder oss andra stackare men gör mig en tjänst?! Är du inte jävligt övertygad om att du är perfekt så kasta inte sten i glashus och pracka på mig allt ditt skit.

Var försiktig, väldigt väldigt försiktig med andras hjärtan och tilltro. För är man vårdslös med andras hjärtan, oavsett vänskap eller kärlek, då är man en äkta skitstövel.

Ta hand om de ni älskar, respektera alla – framförallt de du kallar vänner och visa lite vanlig hederlig omtänksamhet. Hyfs skadar inte heller, man är artig, trevlig och svarar på tilltal. Eller kanske ”bemöt andra som du vill bli bemött själv”.

Se över dig själv. Är det en fasad eller är det du? Och är du ödmjuk nog att se djupare än ytan? Verkligen? Jag utmanar dig att hitta minst fyra bra sidor och fyra dåliga. Tänk över dem och fundera på om du är medveten om hur du hanterar det bra och det dåliga. Och hur står det till med lojaliteten, empatin och omtänksamheten – under ytan – för det är enkelt att slänga ur sig en kram men följer du upp? Är du en bra vän eller en dålig vän? Kan någon ringa dig oavsett omständigheter och du finns där? Inte? *Skitstövel*

Varför jag skriver så? Jag har insett att många inte känner sig själva, inte som de påstår att de gör. De har sett ljuset vare sig de har slängt offerkoftan, blivit sjuka, blivit friska, sett ljuset, skippat socker, blivit nyktra, skilt sig, börjat träna eller funnit kärleken eller gått ner i vikt men de har inte blivit bättre människor för det, de är lika ytliga, opålitliga och övertygade om sin egen fullkomlighet som pånyttfödda fanatiker. Att tappa kilo, byta älskare eller byta vänner betyder inte att man känner sig själv bättre. Tyvärr. Det är när man kommer ihåg hur det var när det var som jävligast, hur det kändes och vad som räddade dig, vem som ställde upp då, vem man kunde ringa till mitt i natten och vem som fick en att må bra – då kan man börja sin resa.

Jag har rest, långt och länge. Jag har legat på golvet och fulgråtit mer än en gång, skrattat hysteriskt åt galghumor, stirrat in i ingenting och jag har med hjälp dragit mig ur nattsvart mörker och fullständig panik. Det är en resa som började när jag var 24 och kommer fortgå tills jag dör. Den kommer svänga, gå fort, gå långsamt och bjuda på succé och misslyckanden. Den kommer ge sorg och glädje, vänner och inte alltför många fiender hoppas jag.

Men min resa har gett mig en kvinna som försöker, misslyckas ibland, men jag försöker vara en god vän, en klok lyssnare och en lojal typ som bjuder på sig själv och skänker skratt, möjligheter och värme. En människa som försöker göra gott, älska sin omgivning och se det goda och ge ut omtanke.

Jag gillar henne rätt ok.

Vem är du? Vem vill du vara ?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s