Min kärlek.

Mannen jag älskar har bestämt sig för att göra skillnad. Han lämnar mig i 6 månader och åker till fjärran land och utsätter sig för fara.

Om jag gillar det? Nej. Det gör jag verkligen inte men jag tänker inte försöka stoppa honom. Han har tagit ett beslut, han har övervägt för- och nackdelar, han har dragit slutsatser och kommit fram till att han ska åka. Det måste jag respektera. Han är en klok man (även om han älskar mig) och han vet vad han pysslar med. Dessutom är jag stolt över både honom, det han vill åstadkomma och att han vill riskera sig själv i processen.

Om jag kommer gnälla när han är borta? Jadå. Om jag kommer sakna honom? Som fan. Om jag kommer vara orolig konstant i 6 månader? Ja. Onekligen.Om jag kommer längta mig sjuk ? Ja, det kan säkert hända. Om han kommer få kompensera det med oändlig mängd kramar och kyssar när han kommer tillbaka? Ja. Det kan han fethaja.

Jag vet inget om framtiden, vare sig han är hemma eller borta. Det är väl bara enklare att ha honom inom räckhåll. Då kan jag försäkra mig om att han är hel och frisk. Det är ovissheten som stör mig. Jag litar på honom. Med mitt eget liv. Men alla andra galningar där ute? Alla variabler, alla osäkra faktorer. D E T är vad jag oroar mig för. En sten på fel ställe, en kvist som går av. Jag vet att vi och vår relation klarar det, det är inte min oro. Min oro är att det ska komma en förlupen kula, fel man på fel plats etc och att jag ska bli tokig när jag inte får höra hans röst på så länge.

Just nu, det är ett tag kvar, är jag ok med detta, det känns överkomligt. Men då, när vi ska säga hejdå? Då kommer jag troligen ha gigantiska muterade fjärilar av bly i magen, vara illamående och inte kunna pressa fram ett hej ens utan att gråta. För att inte tala om alla dessa timmar och dagar som kommer komma och gå medan han är borta. Soliga, molniga, glada, tråkiga och arga. Dagar och timmar jag bara kommer att kunna existera och räkna bort.

Ingen som kollar om jag vaknat och mår bra, ingen som pussar mig i nacken, ingen som jag kan värma fötterna mot. Ingen att fira midsommar med, ingen att ligga på en solig klippa med, ingen att bada med. Eller kolla solnedgången med. Eller ja, det är kanske inte min grej det där sista men i alla fall. Jag kommer sakna allt med honom. Hans skratt, hans humor, hans snälla händer, hans glittrande ögon, hans dåliga vanor som rastlösheten och att han ska ha grädde i all mat, jag kommer sakna hans röst och allt med honom. Även vanan att tro att också jag har varma fötter på natten.

Det gäller också att komma ihåg att det är inte bara den som åker som har grejer att ta om hand om när hen kommer hem. Vi som stannar här hemma drar också ett lass, vi har 6 månaders liv att berätta om, att uppdateras och uppdatera den andre om. Känslor, händelser och saker som sagts, tänkts och funderats över. Skjuta upp förändringar? Vänta med beslut om det går? Och vad är I-lands problem som att gymmet stängt mot att det slår ner bomber i närheten? Hur tar man bort jämförelsen? Blir frågan vem som saknat mest eller haft det värst?

Men att säga att han inte får åka är att binda ris till min egen rygg, är han olycklig är jag troligtvis inte heller så himla lycklig. Och vem är jag att sätta mig över hans val? Jag skulle verkligen inte uppskatta om han bestämde över mig. Det skulle ta en ände med förskräckelse.

Det här kommer låta så in i helskotta smörigt men ….. Jag älskar denna man av hela mitt hjärta och vill ha hem honom hel, så nu åker goda böner, chantande, radband, lyckopengar, skrock, lyckoörhängen, organiserade må-bra-bönetillfällen och samtliga häx-förbannelser fram. Han S K A komma hem till mig. Annars kommer jag förfölja både honom och hans förgörare i evighet. Och hämnden blir förfärlig.

Så jag är ledsen för er andras skull men våren och sommaren kommer gå med en rasande fart, bjuda på få överraskningar och det kommer bli många ord om längtan, saknad och oro.

20121206-095105.jpg

Annonser

6 responses to “Min kärlek.

  1. Så fina och kloka ord! ❤

  2. Stora beslut och många kloka tankar. Sänder en uppsjö av styrkekramar som du kan plocka av när du behöver! En tid som ni båda ska igenom står framför er. Håller tummarna att han kommer hem, hel till både kropp och själ! Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s