Anhörigvård

Samtalet kom idag, jag visste att det skulle komma. Sjuksyster på korttidsboendet där pappa är. ”Hej, kan du hämta rullator och rullstol på fredag vid lunch? Nej, jag jobbar. Jaha men du bor i stan? Ja, men det är 3 mil ut och jag jobbar, heltid. Jaha. Ja men du kanske kan komma i helgen. Ja, det kan jag göra. Låt mig veta vad som är kvar.” Pappa ska hem…

Nästa samtal från pappa. Jag berättar förstås.” Ja, sjuksyster ringde…. Nej, men varför gjorde hon det? De ska ju lösa sånt utan dej, jag har sagt att du inte har tid” Jag känner kniven i hjärtat. Jag svarar att Jo men visst kan jag hämta men inte på fredag. Vi yttrar lite fler ord och pappa lovar att ringa i morgon em för att jag ska slippa oroa mig. Det är snällt. För hemtjänsten lär inte ringa och berätta hur det går.

Jag vill svara att jag vill ta mig tid, att jag bryr mig så jag mår illa, så jag är gråtfärdig av att inte kunna ta ledigt, inte kunna vara där, att jag mår dåligt för att jag hittat någon jag älskar som jag vill tillbringa tid med istället för att ta hand om pappa och huset. Huset som jag älskar, platsen jag har 40 års minnen från, som numera är en mer av en börda. Som jag numera hatar när jag ser snöskyffeln och vi ska inte prata om gräsklipparen….

Men det går inte längre. Jag orkar inte ta hand om både mig själv, mitt förhållande, mitt heltidsjobb, min tvätt, min lägenhet, hinna umgås och ibland stödja mina vänner, ta hand om min far, hans tvätt, 200 kvm villa plus 5000kvm tomt, städning, handling och hinna vara ett trevligt sällskap, mm mm.

Jag orkar faktiskt inte vara förälder till min förälder. För pappa är pigg i huvudet, det är bara kroppen som inte orkar. Och huvudet förstår inte att inte kroppen orkar.

Ja, jag gnäller. Jag är frisk, jag har jobb, jag har haft och har ett bra liv. Men jag orkar inte. Jag är på väg rakt in i väggen av alla krav ( som jag själv lägger på mig) och ja, häromdagen när han den där frågade hur det verkligen var med mig så sa jag att det var bra. Men sedan grät jag när jag var ensam. För att någon frågade, för jag inte vet hur jag ska få till det här? jag kan inte lämna över detta till någon, hur ska jag kunna göra det? Vad ska jag delegera? Hur ska jag göra?

Jag kan bara hoppas att pappa fixar 24 timmar hemma själv i ett hus där ingen bott på 2 månader, där kylen är tom så när som på julens gravade lax, där han inte kommer runt med rullatorn, där ingen ser om han faller.

Och ingen skugga på min far, jag förstår att han vill hem. Han har bott där i 44 år, det är hans hemma.

Annonser

3 responses to “Anhörigvård

  1. Nej du ska inte behöva ta hand om din förälder på det sättet. Jag tycker det finns allt för lite resurser till hemtjänst och sånt. Jag har sett samma baksida när det gäller soc och folk som är utsatta på andra sätt. Det är konstigt om det ska hänga på om familjen har privata medel att betala sig till hjälp eller inte, och varför ska familjen behöva lägga ut det förresten? Precis som vi som har barn på förskola får den kostnaden betald av alla andra i samhället, så tycker jag att familjer som drabbas av annat ska få samma hjälp tillbaka.

  2. Och god jul förresten!! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s