Drömmar

När jag var ung hade jag också den där drömmen. Drömmen om man, barn, hus, bröllop i kyrkan, storslaget romantiskt frieri, vit klänning – hela kånkarongen.

Det ändrade sig när .. någon tog sig rätten att slå det ur mig. Efter det drömmer jag om enklare saker.

Jag drömmer om att bli älskad för att jag är jag.

Jag drömmer om att älska någon som är stolt över mig, som älskar mig. Som jag är. Med alla fel, brister, tokiga beteenden och förstås allt bra jag har inom mig.

Jag drömmer om att bli frågad om jag vill leva resten av livet med någon. För att någon tycker jag är fantastisk och inte kan tänka sig leva utan mig.

Jag drömmer om att någon ska tycka att jag är lycka, så mycket att man vill skrika ut det för alla ska veta.

Jag har många drömmar som synes men vit klänning, man på knä, bröllop i kyrkan är inte en av dem. Även om jag förstått att det förbryllar många.

Det här är ingen stor sak för mig, att inte drömma om bröllop och ring med stor sten är … bara så det är för mig.
Jag blir självklart fantastiskt glad och tårögd över vänner som upplever det, jag blir varm i hjärtat över deras lycka och deras drömmar – det är självklart! Vem blir inte glad av kärlek?

Men fortfarande, vid 42 års ålder (man kan tycka att jag borde anses veta vad jag vill) händer det att andra säger ”men erkänn att du vill ha ett frieri? Du vill ha vit klänning?” och allt jag kan säga är ett enkelt nej.

Nej jag vill inte bli friad till för att det förväntas hända, jag vill inte ha en svindyr ring (som jag säkerligen lär tappa bort), jag vill inte ha ett traditionellt bröllop, jag vill inte ha sånt som förväntas och som är normen.

Jag vill vara speciell. Jag vill vara den man inte vill vara utan. Den man gör något bara för att jag är jag.

Jag vill vara jag. Jag vill att någon ska vilja leva sitt liv med mig för att deras liv inte är helt utan mig. Det vill jag ha.


Detta är lite känsligt och kusligt, jag skrev det här i höstas innan han den där dök upp men publicerade det aldrig. Nu har jag filat lite på det och bestämt mig för att publicera trots allt. För att det är viktiga ord för mig. Han har inget med mina ord att göra. Även om det låter knasigt. Det också. Men jag är ju lite sån.

Annonser

2 responses to “Drömmar

  1. Låter som helt normalt? Annars är vi nog många som är lite konstiga?

    Om man vill gifta sig, vill ju tex jag, så ska det väl handla om känslan? Inte ringen, festen, kläderna? Utan det där som känns viktigt, att det blir för en själv.

    • Men för många verkar det mer vara just grejen, klänningen, ringen och att de får gifta sig som är grejen? Senast igår lyssnade jag på lång utläggning om hur det varit viktigt med dyr, specialsydd klänning som man inte hade råd med ?

      Men vi tycker som vanligt lika. Det är bra 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s