Drar mig undan

Jag kan bara vara jag.

Det har jag skrivit många gånger, jag kan många av mina fel och jobbar hårt på dem. Jag vet;

– att jag är som en elefant i en porslinsaffär ibland. Eller en terrier med ben. Jag driver hem min åsikt om jag kan.
– att jag helst vill ha sista ordet.
– att jag är en virrig människa.
– att jag inte alltid vet när jag borde hålla tyst.

Jag har tränat i åratal på detta men när jag känner mig bekväm och trygg med någon så dyker det upp ändå. För då blir jag så pass avslappnad att jag glömmer att uppföra mig och tänka på vad jag gör.

Jag funderar ofta varför människor vill umgås med mig. Jag förstår inte riktigt varför man skulle vilja det – ärligt. Det finns de som hävdar att jag är fantastisk, jag undrar alltid vem de menar, rodnar och tänker att ”Jaja, de snackar i nattmössan”. Ja, faktiskt gör jag det. Jag är inget speciellt. Och nej, jag fiskar inte efter komplimanger nu!

Jag konstaterar bara att jag kan bara vara jag, oavsett. Jag kan sträva efter att inte såra, att inte göra illa och att ge tillbaka stöd i minst samma omfattning som jag får.

Jag kan inte åstadkomma stordåd, vara underbar eller göra rätt jämt.

Det brukar komma fram, förr eller senare… Jag är en tråkmåns och en besserwisser, ovanpå resten.

Ja, jag är en ”handfull” på många sätt. Det har jag fått veta ett antal gånger i livet. Olika hårt, olika sätt.

På samma gång som det är bra att känna sig själv så är det lite av en förbannelse – hjärnan väljer ibland att bara fokusera på det dåliga. Det blir gärna en ond loop. Dåligt föder värre föder ännu värre. Till slut är man helt värdelös.

Det gäller att ha någon eller något som hjälper en att bryta mönstret av tankar.

Det har jag, vilket är bra men det är tufft mentalt oavsett. Det gäller att inse att det är det, ge sig själv lite återhämtning och ork. Hjärnan blir trött av att känna sig värdelös, av att jobba på fel sätt.

Var snäll mot dig själv ibland?

Annonser

4 responses to “Drar mig undan

  1. Förstår precis vad du menar!
    Jag känner mig sjukt tråkig, okunnig, aldrig lika bra/smart/klyftig/rolig mm som andra!
    Inte konstigt att ingen vill komma på mina fester …. Problemet är att jag bjuder inte in till fest för jag vill inte få skrivet på näsan att jag inte duger och gästerna inte kommer för de vill häldre höra något roligare!

    Jag funderar ofta på vad de personer som jag anser vara ”perfekta” gör/pratar på middagar. Vad gör de förnågot som gör att alla bara älskar hänga med just dom?!

    Sen den kommentaren jag fick innan idag på Twitter… Ärligt så trodde jag aldrig att någon kunde tycka så, för när jag ser mig i spegeln så ser jag inte någon vacker, snygg, attraktiv person (förutom 1 på 100 när jag haft någon timme framför spegeln)

    Ojoj, en roman:/ förlåt!

    Men jag önskar jag hade kunnat hänga mer med dig! För du e varm och go och perfekt precis så som du är med fel och brister!

    • Inget att förlåta hjärtat! Och ja, sånt funderar jag också på. Men du är varm, snygg, rolig och bra – tro inget annat. Mmmm Skåne borde flytta eller Stockholm flytta… Eller … 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s