Lycka

Ett litet förbryllat utbrott.
Har flera gånger, sedan han den där kom in i mitt liv, fått höra att jag förtjänar att vara lycklig. Jag förstår inte riktigt det där? Vadå förtjänar? Hur förtjänar man lycka? Genom en massa olycka först? Och hur länge har man förtjänat den? Och… nej, ni förstår kanske att ordet förtjäna får jag inte riktigt ihop med just lycklig – jag förstår själva fenomenet dvs ”jag är en snäll tjej och jag har gjort bra saker och bör då få vara lycklig” – men … hur gör de som inte förtjänar lycka men ändå är lyckliga?

Men ja, jag är lycklig. Han får mig att skratta, att tänka, att bli varm och hans leende ger mig energi. Buset i hans ögon är obetalbart, vissa av hans vanor får mig att le, andra får mig att bistert inse hur olika vi är på vissa sätt, jag lär mig av honom och han får mycket av min rädsla att försvinna bara genom att vara sig själv. Tiden går fort med honom. Lite för fort. Ännu fortare när barnen är med.

Det är nu jag vill skriva en sån där text som får människor att gråta för den är så fin och beskriver vår kärlek så ni blir alldeles ….. . Men det är inte jag. Det är inte han heller.

Vill ni bli tårögda föreslår jag en sväng till YouTube och sökorden ” naked parachuting” eller ”naken fallskärm”. Ni kommer skratta så ni gråter.

20130221-204209.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s