Personligt varumärke, syfte och mål

Jag talade med kunniga människor om personligt varumärke häromdagen. Om hur man framställer sig själv och hur andra uppfattar en på Facebook, Twitter, Linkedin och blogg. Om att man ska ha en målgrupp och ett mål. Om att det är viktigt med sånt.

För egen del har jag min åsikt klar: Det är viktigt hur man framstår givetvis. Men främst om man har en agenda. Om man har ett syfte eller agenda men inte klargör det framstår man för mig som opersonlig, otillgänglig och ointressant.

Jag tycker det är viktigt att definiera för sig själv varför man finns på sociala medier och vad man vill. Det bör inte heller vara hemligt för andra och om man känner att ändrad inriktning är nödvändig är det inte fel att meddela det. Om man ändrar sig från att vara mycket personlig till opersonlig så tycker jag att ett meddelande kan vara på sin plats tex Jag har beslutat mig för att begränsa mig eftersom det _vad man nu har för skäl_.
Tex så kan ju Facebook vara ett sätt att nätverka, samla på sig människor som är nyttiga att ha kontakt med, marknadsföra sig själv och det man gör. Det kan också vara en privat sida för familj, vänner och de som står en nära. Själv finns jag på Facebook för det är ett bra sätt att hålla kontakt med människor jag vill ha kontakt med utan att för den skull ringa dem varje vecka, där har jag vänner, familj och trevliga människor jag vill ha i mitt liv. Min agenda är väl att ha koll på vad som händer i deras liv, vara någorlunda närvarande och dela vissa delar av mitt liv med dem. Jag försöker undvika kollegor och annat nätverkande – det är inte en del av livet som behöver veta om jag bytt nagellack, ätit god middag eller har ont i ryggen.

För mig är Twitter helt utan agenda. Jag är där för det är trevligt. Inte för att någon ska eller behöver läsa, tolka eller tro något om mig. Jag började för att det var ett sätt att hålla kontakt och på ett sätt skriva ut med megafon vad jag ville säga men inte kunde få ur mig på annat sätt eller hade någon att säga till. Nu är det ett sätt att hålla kontakt med vänner, bekanta, att skratta, lära mig saker, att få insyn i sätt att leva/yrken jag inte annars skulle få se. Men det är inte ett sätt för mig att marknadsföra mig. Jag är jag på Twitter. Är jag ledsen märks det, är jag sur eller om jag är lycklig så märks det.

Det finns de på Twitter som balanserar på fin lina mellan sitt yrkes-jag och sitt privata jag, min uppfattning är att det är få Twittrare som lyckas. De finns, de är skickliga och blir lagom personliga samtidigt som de lyckas hålla nivå på de yrkesmässiga delar de förmedlar. Att blanda yrkesrelaterade tweets med grova skämt, erotik eller klagomål på instanser som potentiellt kan bli/vara kunder är ett no-no. För mig. Din gräns kan vara en helt annan.

Linkedin däremot är ett nätverk med professionell anknytning, där är jag min yrkesroll och där nätverkar jag med de som jag anser passar in och kan tillföra mig något yrkesmässigt, kunskapsmässigt eller på annat intressant sätt.

Detta kan säkert ändra sig om omständigheterna blir annorlunda. Men då kommer jag berätta det. Jag tillhör de där konstiga människorna som föredrar rak kommunikation och för mig är det inget konstigt att ändra inriktning. Men att ändra inriktning från tex personlig till bara informativ om länkar mm framstår för mig som ointressant, jag känner mig utnyttjad i form av ”vi blir kompisar först så du ska vilja/ känna dig tvungen att föra vidare det jag vill ha fram” och det känns som om jag inte får ta ställning själv till vad jag vill associeras med.

Då är det i min värld bättre att vara uppriktig: Jag vårdar mitt personliga varumärke, har ett företag/vill ha företag/vill detta/försöker uppnå detta/har denna blogg som drivs av annonser/sponsring/etc. Hjälp mig med det för jag behöver den hjälpen/ skulle uppskatta om du som har dessa kontakter vill /bla bla. Då kan jag ta ställning och ta ett eget beslut.

Så ja, visst behöver vi analysera varför vi är ute i sociala medier och precisera vad vi vill.

Ytterligare en sak som faktiskt irriterar mig rätt rejält. Jag har på sistone noterat ett ökat antal specialister på sociala media. Gott så. Jag är inte någon specialist på ämnet, men anser mig hyfsat insatt och ha någorlunda koll på vad som händer. Få av de specialister jag kommit i kontakt med har dock varken Facebook, Twitter eller Linkedin ? Hur hänger det ihop? För mig måste en specialist på ett ämne vara närvarande/insatt/ uppdaterad och ha en koppling till det man är specialist på. Jag kan inte sägas vara specialist på kor om jag aldrig har sett en levande ko. Finns man inte aktivt i en miljö man ska vara expert på så tycker jag det rätt ointressant och det gör mig negativ till vad du vill ha fram. Visst kan man vara trött på det man jobbar med – jag undviker gärna bokföring på fritiden – men jag rör mig inte i en så snabbt föränderlig miljö som sociala medier är och kallar mig inte specialist 🙂

Kanhända tycker många att jag nu biter mig i svansen eller är ovanligt kinkig, det må så vara. Vi har alla olika syn på livet och hur det ska gå till. Diskutera det gärna med mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s