Inte så suddig?

Jag har skrivit ett långt inlägg för att skriva av mig. Men just nu känns det som om bara själva skrivandet räcker. Jag vet inte vad mina funderingar leder till och det rör bara mig.

Häromdagen hade jag en diskussion om akupunktur med en av mina bästa vänner. Vi kom överens om att på något konstigt vis är vi mindre suddiga i kanterna sedan vi började. Mer skarpa i avgränsningen mot andra. Mycket abstrakt och svårfångat i tanken.

Med detta menar jag att jag blivit mer mån om vad som är jag, vad som är mitt, vad jag vill dela med mig av. Till detta kommer att jag numera inte är bara jag. Det är inte bara jag som blir påverkad av vad jag lämnar ut.

Just idag vet jag inte. Funderar lite tyst för mig själv. Jag vill kanske för mycket, har för stora drömmar, känner för mycket och är för på. Jag vet inte.

Återigen dyker frågan upp i mitt huvud – duger jag? Eller vad kan jag göra bättre för att duga?

Den som det tagit lite tid att få bort. Flera år. Jag vill inte ställa den frågan mer, den är värdelös.

Jag kan bara vara jag. Inte någon annan, inte annorlunda utan bara gamla högst ospännande Filippa. Vill man inte ha mig i sitt liv kan jag bara sörja det faktumet och försöka samla ihop mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s