Bröllopshjälp

Häromdagen blev jag en ny upplevelse rikare. Han den där är ju kock och hade lovat en god vän att fixa vännens bröllopsmiddag. Han sa i förbifarten för några månader sedan att jag skulle hjälpa till men jag tänkte inte så mycket på det. Sedan har det planerats och det var en upplevelse. Jag är ju inte kock, kan inget om åtgång på mat, är alltid orolig för att maten inte ska räcka och att då höra två kockar planera middag för 60 personer var en spännande sak, de talade inte alls om mängd, bara om vad och hur. ”Ren, helstekt, skivad?” ”kanske potatiskaka, ost?” ”OK”. Rätt frustrerande för en detaljfascist som mig.

Dagarna före bröllop blev det whiskygravad ko i min kyl och tryffelsmet som skar sig i värmen. Och beskedet som gjorde fjärilar i min mage – jag skulle få egen kockrock. Jag? Men? Men jo, en riktig kockrock med specialmålade knappar i rosa vilket brudgummen fixat. Jag blev jätteglad. Han den där kompletterade med förkläde, släng (tork och ta-trasa) och mitt alldeles egna knivfodral med knivar i. Det kändes som om det var födelsedag med riktigt bra presenter!

Så kom dagen B som i bröllop och vi åkte till Uppsala med knivar, tryffel, kryddor, vispar och glatt humör. Och fjärilar i magen hos mig. Dels för att jag inte riktigt visste vad dagen gick ut på och hur skulle vi samarbeta? Det är ju en sak att fixa middag ihop och en helt annan att fixa middag till 60 personer med sin pojkvän som är proffs. Det är ju lite upplagt för att eventuellt gå käpprätt åt helvete.

Det gick bra. Det fanns nog stunder när han ville i hemlighet strypa mig men jo, det gick bra. Vi kockade, vi samarbetade, vi fick ut god mat och brudparet var nöjda. Då är jag nöjd.

Menyn:
​Whiskygravad biffrad på örtsallad
​Lammstek, rostade rotsaker och madeirasås
​Rabarbersorbet med havreflan och chilichokladtryffel

Mums. De smakbitar jag hann få i mig var dubbelmumsiga.

Jag var så uppe i varv efter att vi fått fram tårta, kaffe och kakor att jag inte alls förstod nödvändigheten i att åka hem efter 11 timmar i köket men han den där insisterade på att nu skulle vi åka och det var rätt skönt att varva ner i bilen hem, få i sig lite vätska och sedan kollapsa i säng.

Dagen efter var helt ok om än med ömma fötter, men andra dagen efter? Helt död. Hade jag kunnat ligga kvar i sängen och inte göra ett enda jäkla dugg hade jag gjort det. Men det var ju måndag och inte semester.

Så ja, att vara kockhjälpreda var jättekul! Önskar O & A all lycka i framtiden!

20130710-125015.jpg

Annonser

2 responses to “Bröllopshjälp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s