Aldrig är väldigt länge…

Om jag väljer mina krig, gör jag våld på mig själv då eller är jag bara inte tillräckligt engagerad för att ta kampen?

Jag har alltid varit en fredsmäklare. Någon som väljer medelvägen, vill att alla ska vara nöjda och glada. Det är sällan en fråga engagerar mig så mycket att jag tar upp kampen. Tyvärr ska jag kanske tillägga.

Min omtanke om andra och min vilja att alla ska må bra speglas inte alltid av motsvarande omtanke och välvilja. Tyvärr där också. Det är något jag börjar få svårt att hantera med åren men ja, bryr jag mig tillräckligt om någon så passerar det. Jag önskar det kanske vore så, att man vore lika mån om mina åsikter som jag är om andras?

Man behöver inte alltid vara överens. Det är ok att tycka olika, i de allra flesta frågor faktiskt. Sedan finns det frågor som är viktiga för mig att vara eniga om, precis som det säkert finns frågor andra brinner för. Har man inte de frågorna /svaren gemensamt så brukar man inte bli vänner.

I dag när valet står för dörren och vi inte längre är måna om att låta valhemligheten vara just en hemlighet, då kan det här aktualiseras utan att man egentligen ville eller menade det. Jag kommer i håg när mina föräldrar röstade när jag var liten, jag tror inte att de då talade om vilka de röstade på ens sinsemellan? Idag är vi betydligt öppnare.

Jag ser på medan människor ”avvännar” varandra för att man tänker fel eller väljer fel. Det gör mig i sig inte upprörd, jag vill inte heller umgås med någon som tex röstar på SvP eller SD.

Men för mig är det mer en fråga om att aldrig är en lång tid (även jag ändrar åsikt och tyckande med tiden), att jag inte vill bli ovänner och att jag har ytterst svårt att vara radikal. Jag försvinner hellre lite försynt ut i tystnaden. Så slipper jag ta det kriget.

Man kan se det som att jag prioriterar min energi eller väljer vem som förtjänar omtanken, om man vill vara filosofisk. Eller att jag är en feg jävel som inte vågar vara rak.
Jag är mer pragmatisk, jag lägger inte energi på att uppfostra andra vuxna hur de ska göra eller ens tala om hur de ska tycka. Jag hatar att bli slagen i huvudet med hur jag ska tycka och tänka själv. Så det får faktiskt var och en vara klok nog att fundera ut själva.

Jag har aldrig varit radikal, aldrig varit aggressiv, aldrig kämpat hårt nog. Eller kanske har det varit så att jag känt att inget eller ingen varit värt den kampen? Jag vet inte.

Jag skulle inte umgås med en rasist, en fascist eller en nazist. Jag skulle inte heller umgås med någon som tycker våld är lösningen på världens problem. Jag låter helt enkelt bli det.

För jag är inte så radikal eller hetlevrad att jag ställer till bråk. Inte för att jag inte bryr mig, utan för att jag bryr mig för mycket att jag till slut inte är jag längre.

Det betyder inte att jag inte har åsikter eller att jag inte är välinformerad och påläst, inte heller att jag inte står för vad jag tycker orubbligt om det behövs.

Det är fler än en som tagit min diplomati /feghet för dumhet och min tystnad för medhåll. Och sedan sett mig gå.

Du får ett ärligt svar om du bryr dig nog mycket för att fråga varför.

En mycket god och klok vän sa nyss att välja sina krig är också ett tecken på att man är klok nog att förstå att alla inte ser världen på samma sätt, att vi alla har olika filter. Det som känns sant för mig, är inte nödvändigtvis sant för någon annan.

Tillägg: min pojkvän tycker jag ska lägga till F! på listan över partier som inte ska röstas på men jag är tvehågsen.

Jag har läst partiprogrammet och mycket skrämmer mig. Användningen av ord som omskolningsläger, avvikande åsikt och kamp får mina tankar att gå till läger med skyltar som ”Arbeit macht Frei” och undra vem som bestämmer vilka åsikter som är rätt och fel? Man har också i EU röstat på Jean-Claude Juncker. Mannen som tycker kvinnan hör hemma vid spisen… Jag förstår det verkligen inte?

Däremot tycker jag jämställdhetsfrågan är enormt viktig, det är detta som gör mig tvehågsen. Ur mitt perspektiv är F! det parti som haft det som enskilt viktigaste frågan på agendan. Men kan man gå till val på bara den frågan? Och glömma resten? För mig går inte det. Jag kan inte tänka så.

Jag tänker dock inte bunta ihop F!-anhängare med rasister, jag förutsätter att mina vänner är klokare än så. Jag förutsätter att de jag umgås med inte vill skicka män på läger eller ”förtrycka män så de får känna på hur det är”.

Därför tar jag inte med F! i listan även om deras partiprogram för mig ytterst obehaglig till mods. Även om jag har haft den mest livliga och uppretade diskussionen med min pojkvän på 2 år om just detta. Hans åsikt är mer radikal och hans skäl till detta alltför förnuftiga.

Men jag är fegare, mindre radikal och framför allt mer hoppfull om att mänskligheten trots allt är god. Även om historien inte alltid visar det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s